Jag har aldrig riktigt haft ont eller problem med ryggen, vilket jag är väldigt tacksam för, men nu jävlar har det slagit till och satan vad ont det gör! Hade ju sen tidigare bokat en tid till en kiropraktor idag (onsdag), och anledningen till det var att det gjorde lite ont i nedre ryggen. Det har liksom känts som den behöver knäckas till lite, och även om jag gör mycket av det på egen hand så kan det kännas bra att få det gjort på ett "rätt" sätt. Det har också börjat surra ner längs baksidan av låren när jag tränar, och framförallt springer, och jag har tänkt att det nog har ett ursprung i ryggen och också att jag är lite stel.
Så i morse gick jag och gymmade, eftersom jag inte trodde att jag skulle "få" träna efter kiropraktor-besöket. Gympasset gick bra där på morgonen - det var jag och veteranerna på plats klockan 05:15! Möjligen kan jag ha sträckt mig lite när jag gjorde knäböj, för det gjorde lite extra ont i högersidan av ryggslutet, och surrade lite mer än vanligt längs höger ben efteråt, men inte så att det var någon större fara. Ju längre dagen led desto mer ont började det dock göra. Jag försökte knäcka ryggen på egen hand, men det gick inte särskilt bra. Jag tänkte också att jag nog bara var nojig, och att det var psykiskt och bara blev värre ju närmare klockan blev fem...
Kiropraktorbesöket var en upplevelse helt annorlunda mot hur det är hemma. Kiropraktorn har förresten släktingar från Sverige. Hans farföräldrar flyttade hit under 1800-talet, och han heter Stromberg vilket ju känns svenskt. Så först fick jag höra hans livshistoria gällande det. Sen gjorde han en kroppsundersökning där han mätte ben och höfter, kollade rörlighet och känsel, och så tog han även röntgenbilder på ryggslutet både framifrån och från sidan. Sen fick jag ligga med ström i ca tio minuter och efter det fick jag komma in och titta på röntgenbilderna han hade satt upp på väggen. Han sa "kom och titta här", så stod vi i tystnad och glodde på bilderna ett tag. Jag fattade såklart noll, och stod mest som ett fån, medan han hummade lite då och då och till slut tog han fram en linjal och började mäta och skriva på röntgenbilderna. Jag tyckte att det enda jag kunde se var att det såg lite snett ut, men inte farligt mycket... Sen tittade han på mig och frågade om jag var redo för att knäcka lite. Jag sa att det ju var det jag ville, och sen knäckte han. Det var givetvis otroligt skönt, och det kändes som han låste upp något just där och då. Han ville att jag ska komma tillbaka i morgon bitti, så det bokade jag in, och sen traskade jag hemåt.
På vägen hem kom allt det onda tillbaka dock. Eller ont gör det egentligen inte. Det surrar mest, och är liksom en obehaglig känsla. När jag kom hem kändes det som jag hade myror som sprang runt i hela högerbenet, ända ner till foten, och det var inte alls skönt. Jag försökte äta lite, och sen gick jag och lade mig. Jag var ju såklart också trött från att ha gått upp tidigt på morgonen, så jag somnade. Nu är jag dock klarvaken, och klockan är halvtvå på natten. Jag vaknade runt midnatt, och kunde inte somna om. Dels för att det var som en bastu i mitt rum, så nu har jag A/C:n på som blåser rätt i mitt ansikte, men också för att det ännu surrar och gör ont i ryggen/benet. Jag är glad att jag ska tillbaka i morgon, men innan dess måste jag komma på ett sätt att somna om. Annars kommer jag vara ett monster i morgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar