Tre månader känns som lång tid. Men oj vad fort det går! Ändå var jag lite inställd på att tiden skulle flyga iväg när jag nu varit hemma, och nu när man ser tillbaka på sommaren så har det faktiskt gått fort. Däremot har det inte känts som att det gått lika fort när man befunnit sig mitt i. Jag stannade upp och tänkte efter både efter att en och två månader hade gått av sommaren i Sverige, och tyckte det kändes som ofantligt lång tid tills jag skulle få åka tillbaka. För såhär är det, jag längtar tillbaka. Precis som jag längtar till Sverige när jag är i USA längtar jag till USA när jag är i Sverige. Jag har nämnt det så många gånger, och säger det ingen, det är svinsvårt att vara delad mellan två platser så långt ifrån varandra.
Här har jag min familj och väldigt nära vänner som jag haft i åratal, och även kortare tid, och som känner mig väl. Där har jag lagkompisar och nära vänner som känner mig för den jag är precis nu och som delar min vardag med alla nya äventyr man stöter på varje dag på en ny plats. Jag skulle inte vilja byta någon för den andra, och det sårar mig när mina nära och kära tar illa upp för att jag längtar till det ena eller andra stället. Det går inte att beskriva för någon som inte varit där själv, det måste upplevas personligen även om man så flyttar till fastlandet på egen hand för att plugga eller om man åker till andra sidan jorden.
Jag kan inte fatta att det snart är ett helt år sen jag gav mig iväg på detta äventyr för första gången. Ett år som gått så fort, men gett mig så mycket! Jag är redo att skaffa nya erfarenheter och minnen det här året. Vad som än händer tänker jag ta vara på allt så mycket som möjligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar