torsdag 12 augusti 2010

Det var lika underbart som jag hade förvantat mig att träffa laget! Och det var underbart att komma tillbaka till campus!

Först åkte vi förbi Housing och hämtade upp min nyckel till vårat nya rum. Jag kunde få ut den mycket tidigare än Kayla, som får den på Tisdag, eftersom jag är internationell. Så vi bar in de grejer vi hade med oss från hennes hus, och åkte sen bort mot idrottsbyggnaden för physicals. Det gick bra, så mycket bättre än väntat!

Jag träffade doktorn som tog en titt på min magnetröntgen, och även drog och kände i armen. Han sa att han oroade sig för ett ledband i armbågen, och att operation kan komma att behövas. Men i nuläget sa han att det inte var något för mig att oroa mig för. Jag ska också tillbaka och träffa honom om ca tre veckor, och kanske behöver jag göra en ny magnetröntgen. Men, det viktigaste av allt: jag får spela, bara jag tejpas!!  Så jag frågade lite försiktigt om vi kunde testtejpa med en gång, eftersom vi hade open fields, och det gick bra så jag fick armbågen tejpad av en trainer.

Jag träffade också coach, ett möte jag var lite orolig för, men det gick också jättebra! Vi pratade lite om kommande säsong, om sommaren och allt. Vi pratade också om det faktum att jag bestämt mig för att åka hem i början på September för att göra Pliktverket till Polishögskolan. Han sa att om det är det beslut jag tagit så är det så. Det är inget att fokusera på nu, utan det kommer när det kommer. Jag känner mig så jävla dålig som åker bara... Jag kan inte säga att jag ångrar mitt beslut, men jag känner mig riktigt dålig. Det värsta är nog att jag vet att vi bara har mig plus en annan målvakt. Hon är freshman i år, och jag såg henne för första gången igår så jag ska inte till 100% uttala mig, men hon är inget vidare... Usch, jag har så dåligt samvete, men nu är det bara att hålla sig till planen och hoppas på det bästa. Jag ska kämpa så hårt för att visa att jag är värd den platsen jag vill ha i målet, och att jag är värd att fortfarande ha kvar den när jag kommer tillbaka från min lilla minitripp till Sverige!

Träningen sen gick helt okej! Jag var lite rädd, med tanke på armbågen, med det gick bra. Vi spelade i knappt en timme, och det var riktigt roligt om inte annat. Jag vet inte riktigt om jag tycker tejpningen hjälpte något vidare, men jag ska inte klaga. Jag är glad att jag får spela!

Efter träningen åkte de flesta av oss återkommande spelare till BWW för middag. Det var riktigt trevligt det också, och jag och Kayla åkte sen hemåt glada och nöjda. Jag var riktigt glad över dagen! Nu längtar jag bara tills Söndag, då vi flyttar dit helt, även fast inte resten av laget kommer och flyttar in förran på Tisdag så kommer det kännas sjukt bra att vara där igen!

Idag har Kayla och jag varit på Walmart och shoppat skol-grejer. Fastän det är sjukt billigt med saker här, jämfört med i Sverige, är det också helt sjukt vad det skjuter iväg! Idag satt jag dessutom och kollade vad mina skolböcker kommer kosta i år, och eftersom jag tar tre psykologiklasser och även historia, som har svindyra böcker i kursplanen kommer det lätt glida iväg till mellan 500 och 600 dollar. Ugh, det svider! Den här terminen fick jag också betydligt mindre pengar av CSN än jag fick förra året, vilket gör att det svider ännu mer. Och ja, jag är just nu i krig med CSN på grund av detta...

Men, inte ska man klaga! Solen skiner och det är narmare 30 grader varmt. Luftfuktighet på over 80%. I morse sprang vi lite sprints på friidrottsbanan, och nu ska vi mot gymmet! Ikväll ska jag också äntligen få träffa Tiff! Vi ska ut och käka middag!

3 kommentarer:

  1. Låter härligt att höra att alla återseenden känns så bra. Det gläder mor Din.

    SvaraRadera
  2. Hej love <3 måste bara berätta en grej... mina föräldrar har gift sig! :D
    saknar dig pusspusspuss
    ps har du testat emma-kortet ännu??

    SvaraRadera
  3. Kul för dig att träffa alla igen. Skönt att du får spela med armbågen. Pliktverket blir bra. Du kommer göra ditt bästa och sen får du ta ställning till allt annat när du får besked om antagning eller inte. Känn inte att du sviker, jag är säker på att hela laget står bakom dig de förstår att man inte tackar nej. Det är ju ditt stora mål. KRAM Yssa

    SvaraRadera