Jag har ju lovat att berätta hur jag gjorde för att ta mig hit, till USA för att spela fotboll och plugga på college.
Jag fick idén genom en föreläsning jag gick på i gymnasiet. Det var från Bluechip, som är ett företag som i hjälper ungdomar med att få kontakt med skolor i USA och ska ge den hjälp och stöttning man kan tänkas behöva när man ansöker till en skola, och alla förberedelser innan man åker iväg. De kan hjälpa till med alla möjliga olika sporter, och inte bara fotboll. Jag kontaktade dem, och påbörjade ett samarbete med dem. De ville att jag skulle skicka en film till dem, från en match, som de kunde skicka vidare till skolorna. Jag hade inte möjlighet att filma en match, utan filmade en träning med en massa skottövningar vilket bara blev några minuters film, men jag kunde inte få ihop mer så det fick räcka. Man gör också ett par olika engelskatest. Jag fick sedan intresse från ett antal olika skolor, som kontaktade mig via e-mail, eller genom Bluechip. Efter några veckors mail-korrespondens var det fyra skolor som var intresserade av mig, två i Texas, en i Tennessee och en i Ohio.
Jag och min mamma bestämde oss för att ta sportlovet på mitt tredje år i gymnasiet till att åka på en liten miniturné och kolla på skolorna, och så att jag samtidigt kunde provträna med lagen. Det är inget man måste göra, alls, men jag gjorde det dels eftersom det var ganska svårt att välja bland fyra skolor sådär bara rakt av och även eftersom jag inte skickat in någon vidare bra film till skolorna. Det var en väldig upplevelse att åka runt så i USA under tio dagar, och ganska intensivt. Jättenyttigt att få prova på att bo i dorms och se hur livet ser ut som student på de olika skolorna. Det var stor skillnad på skolorna, från Austin, Texas, där man såg Austins skyline från fotbollsplanen - till McKenzie, Tennessee, där det var ungefär 45 minuter till närmsta "stad" så man åtminstone kunde gå ut och käka en pizza eller så.
När jag kom hem kände jag lika starkt för skolan i Austin och den som jag går på nu, Wilmington, Ohio, och de båda var fortsatt intresserade, så jag kunde välja fritt. Skolan i Austin kunde inte ge mig ett lika bra stipendium för första året, som den här kunde, och det var nog i slutändan vad som avgjorde mitt beslut. Efter att jag valt skola satte processen igång med att skicka in en massa papper och betyg mm. Det är sånt som Bluchip är till för, att hjälpa till med.
Jag hade till en början planer på att åka direkt efter gymnasiet, alltså för höstterminen 08, men direkt efter studenten kände jag att jag inte skulle palla det med tanke på lite olika personliga anledningar. Jag kontaktade skolan, och förklarade läget, att jag ville komma men behövde ett år hemma först. De var väldigt tillmötesgående, och här är jag idag!
Ibland kan jag tänka att jag hade kunnat vara i Austin, Texas, just nu, med tanke på det där med stipendierna, men jag älskar det här i Wilmington så jag tycker jag valde helt rätt!
Jag vet inte vad jag ska säga om Bluchip, jag hade inte varit här idag utan dem, helt klart, men jag tycker samtidigt inte att de skötte sitt jobb med mig så jättebra. Det kanske var ett enskilt fall, men när jag som mest behövde dem och höll på att "freaka ur" var det helt totalt omöjligt att få tag i dem! Det är dyrt att anlita dem, men de hjälper en med en del svåra frågor som är skönt att ha någon att bolla med om! Jag tror dock absolut att man klarar sig med deras enklaste paket om man nu vill anlita dem. Det är inte särskilt svårt att klara det mesta själv, eller i annat fall ha direktkontakt med skolan om man behöver det. Det jag tyckte var skönt att få hjälp med översättning av betyg, CSN-frågor och veta vilka prov man skulle ta och så, annars så klarade jag det mesta själv - särskilt mot slutet. De skröt väldigt mycket, på den föreläsningen jag var på, om hur bra kontakt de hade med alla studenter som anlitat Bluechip. Kontinuerlig mailkontakt när man väl är i USA bland annat. Det är inget jag sett röken av. De har också någon årlig kick off-fest på sommaren, för alla som åker iväg, som jag inte heller hörde något om. Det gör mig inte så mycket, utan spär bara på min irritation mot organisationen som sådan. De hjälper en med mycket, det gör de, men det är fruktansvärt dyrt i jämförelse mot vilken hjälp man får!
Det här äventyret är absolut bland det bästa jag gjort i hela mitt liv och det är fruktansvärt roligt! Absolut något man ska testa om man har möjligheten, viljan och chansen! Man måste inte åka direkt efter gymnasiet, som sagt, och vill man anlita Bluechip så tror jag inte det är för sent för det heller. Kolla in deras hemsida för mer information, om ni är intresserade, eller om det bara dyker upp småfrågor är det kanske något jag kan svara på! :)
