avslut

Det är över. Jag känner absolut inget annat än tomhet.
Som att något precis dog inom mig.

Tårarna har runnit ... Jag tror inte jag har några kvar. Vi gjorde vad vi kunde, och bevisade än en gång hur förbannat bra vi är. Vi lämnade allt på planen, på våran älskade hemmaplan. Vi gjorde allt utom ett mål. Dominerade, spelade äkta fotboll. Det är bara att önska våra motståndare lycka till i fortsättningen av turneringen, för tur var vad de hade ikväll. Det är sånt som händer, och det är inte därför jag gråter, jag gråter aldrig över ett otagbart mål. Jag gråter för att vi var ett så förbannat bra lag! Vi kommer aldrig kunna uppnå detta igen, vi var underbart bra! Åtta seniors lämnar nu laget. Kvar är resten, och vi måste börja om på noll. Vi kommer klara det, för vi är ett underbart bra gäng även utan våra seniors, men det kommer bli svårt.

Jag spelade alla säsongens matcher med det här laget. Det är jag stolt över. Startade nitton av nitton matcher. Som freshman. Ja, jag ska komma över det här och sen ska jag vara så jävla stolt över oss. För vi är ett sånt underbart lag!

Vi kommer igen. Jag kommer igen, som sophomore ska jag storspela.
Igen.

Wilmington Women's Soccer 2009
11-6-2