Nu har min mamma varit här och hälsat på! Hon stannade i tolv dagar och fick se hela fyra matcher. Tyvärr innebar tre av dem förluster, men så är det ibland. Vi spelar riktigt bra, men vi kan fortfarande inte göra mål så det får vi sota för genom att resultatlistan ser dyster ut. Förutom att kolla på matcher var mamma också med hemma hos min rumskompis Kayla och vi var och heldagsshoppade en dag då jag passande var ledig från skolan. Det var roligt att hon var här och hälsade på, och fick se hur jag har det när jag lever här, men jag är samtidigt så van att vara här på egen hand så jag kan inte säga att det är konstigt att hon åkte hem. Hon gillade dock att vara här, och pratade om att definitivt komma tillbaka, så det hoppas vi på!
Som sagt förlorade vi tre matcher i rad, men idag vann vi äntligen igen och det var skönt! Däremot kunde jag inte riktigt njuta av vinsten och lyckan, då jag har så jävla ont över allt! Jag har en vag känsla av att jag spelade min sista match för säsongen... Men vi får se vad doktorn säger på tisdag.
Kommer ni ihåg tum-skenan som jag hade under sex veckor förra säsongen?! I alla fall, den är tillbaka. Den här gången har jag förmodligen slitit av ledbandet kring högertummen. Anledningen till att de tror det är att man kan ploppa tummen rätt ur led, utan någon särskild kraft, om man trycker den utåt. Först trodde de att jag hade en fraktur också, men röntgen visade negativt vilket var bra! Det hände på en träning i torsdags... Men jag kände att det var på gång, för jag har haft lite ont i den där tummen ett tag. Därför är jag nu tillbaka i tumskenan och väntar på att se doktorn på tisdag morgon... Förmodligen vill han att jag ska göra en magnetröntgen. Det finns inte ord för hur jag känner. Är det ledbandet så innebär det operation - där också.
Bild på tumskenan från förra året.
Jag spelade i alla fall idag, och jag vet inte om det var ett smart beslut eller inte. Många säger att jag borde ge upp för säsongen... Men jag vet inte om jag kan göra det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar