Doktor-besöket i tisdags gav inte så jättemycket. Jag är dock väldigt tacksam för att han var så försiktig och inte ploppade tummen ur led när han kollade den. Han kommenterade däremot att det kändes som att det inte riktigt fanns något stopp på ledbandet, vilket kan innebära en avslitning, men allt vi fick ut av det hela var egentligen att jag ska göra en magnetröntgen. Den är planerad till i morgon, fredag, och resultatet på det får jag förmodligen först på tisdag morgon när jag kan träffa honom igen.
Spelar och tränar gör jag ändå. Förutom den stora klumpliga skenan jag måste ha jämt utanför fotbollen har de för i år gjort en mindre skena jag måste ha när jag spelar. Förra året räckte det ju med tejp, men inte i år inte... Skenan är dock väldigt liten, så det kunde varit värre, men det är ändå väldigt osmidigt att spela med den. Klaga ska man väl ändå inte göra, för det hade kunnat vara värre och jag hade kunnat vara tvungen att stå över spelandet helt.
Igår spelade vi näst-sista schemalagda hemmamatchen. Vi spelade mot Ohio Northern som är en av våra största konkurrenter. Vi har förlorat de senaste 4-5 åren, om inte mer, så alla var riktigt laddade inför matchen. Och vi gjorde det bra! Vi spelade 1-1 mot dem. Egentligen gjorde vi ytteligare ett mål, men det blev bortdömt. Felaktigt tyckte vi, men det tyckte förmodligen inte de. Jag fick göra ett par äkta räddningar igår, och det var skönt. Det gjorde dock väldigt ont att spela igår. Inte bara tummen, men även armbågen har börjat värka igen... Den kommer och går i omgångar, men jag vet ju i och för sig vad det är som gör ont i den så det är inte så mycket att göra åt det. Dock börjar jag bli rädd nu. Operationen närmar sig och jag är nervös...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar