Nu är jag tillbaka i Wilmington, och är inne på andra skoldagen för terminen. Som jag nämnde tidigare så känns det bra att vara tillbaka för den här terminen, och komma in i rutiner när det gäller det mesta - träning, rehab, skola och annat umgänge med de vänner jag har här!
Jamaica var väldigt bra. Vi var i Montego Bay i tretton dagar, med undantag för ett par dagar då vi var i Negril. Vi hade bra väder, inte för varmt men soligt och fint för det mesta. Vi fick lite hemlängtan mot slutet dock, så det var rätt skönt att komma tillbaka.
Nu tillbaka i Wilmington har jag redan hunnit träffa min terapeut två gånger, och även läkaren en gång. Terapeuten är mycket nöjd med min rörelse nu, så allt böjande och sträckande har gett resultat! Nu ska vi gå på vikter, och börja jobba med styrkan. Jag gör just nu rehab tre gånger om dagen, och varje gång tar ca en timme. Så jag har fullt upp! Idag sa terapeuten att jag kommer träffa honom i ca åtta veckor till, och sen bör jag klara mig med ett hemma-program.
Igår träffade jag läkaren. Det gav inte så mycket... De kollade lite på ärret, och sa att det såg fint ut. Sen böjde han och sträckte på armen ett par gånger, och sa att jag skulle komma på återbesök om två månader. Och att jag inte ska göra något dumt, och absolut inte riskera att ramla på armen. Det var det. Känns lite onödigt att köra i totalt en och en halv timme och sitta och vänta i en halvtimme för att träffa homom i ungefär två minuter... Men man gör vad man ska antar jag!
Jag får i alla fall jogga nu! Jag är riktigt glad. Men såklart är det snö och halt och kallt ute, så jag måste hålla mig inne på löpbandet. Jag hatar löpband! Men jag är alldeles för glad att jag får springa igen för att låta det påverka mig, så jag springer på det där löpbandet ungefär varje dag nu!
Mina kurser den här terminen kommer förmodligen hålla mig väldigt sysselsatt. Plus att vi har en massa att ordna med för fotbollen... Och så måste jag hålla upp med armen. Ja, det blir nog en stressig start på 2011 för mig!
Jag och Tiff på stranden i Montego Bay
Jag hoppandes från en klippa i Negril.
Oj vad härligt det ser ut!! Att Du vågade hoppa från klipporna!
SvaraRaderaNice.... Skönt att allt är bra med dig gumman. Här hemma växer Henry så det knakar. Ja det blev Henry Hjalmar Rolf Harlevi. Vi har ännu inte bestämt om vi skall ha dop. Jag vill och Nikke inte. vi får se. sköt om dig Kram
SvaraRaderaHaha, jo det var ett rätt lustigt samtal :P visste inte vad jag skulle säga, fråga eller nåt..
SvaraRaderaSå det blev liksom Emma-förvirrat som alltid ;)