Spring break 2010 Panama City Beach

På fredagen packade vi bilen full efter skolan, och började köra ner mot Panama City. Darin ville inte att någon annan skulle köra hans Jeep, så vi hade ett hotell bokat i Alabama där vi spenderade natten. Så på lördagen hade vi halva sträckan kvar.

Med ett par timmar kvar tills vi var framme började bilen ge ifrån sig ett märkligt, tickande ljud. Vi stannade och kollade upp oljan och fick den utbytt, och verkstaden sa att vi kunde köra vidare och att ljudet skulle försvinna. Ljudet försvann för ett tag, och vi körde in i Florida. Men med 60 miles kvar till Panama City dör bilen tvärt. Vi fick köra av vid sidan av vägen, mitt i ingenstans, och ringde bärgningsbil mm. Vi satt där i säkert två-tre timmar, men hade gott sällskap av både bärgningsgubben och en trafikpolis. Till slut kom även en taxi för att köra tre av oss och allt bagage till hotellet, så vi alla kom dit så småningom.


Darins pappa och farfar körde ner dagen efter, med sin Cadillac Escalade, för att kolla på Jeepen. Motorn hade pajat, och det var inte värt att sätta in en ny, så de sålde Jeepen på plats i Panama City. Darins pappa lämnade sen Escaladen till oss, för att köra hem i, och tog själv en hyrbil tillbaka till Ohio.

Veckan rullade på, vi var på stranden de flesta dagarna och festade på kvällarna. På torsdagen var det mulet dock, så vi gick ut på stan och kollade läget, och jag passade även på att skaffa mig två nya piercingar! En i örat, Tragus, och naveln.


När vi äntligen kom tillbaka till hotellet festade vi igång som vanligt. Den kvällen fick dock ett oväntat slut då en av killarna i gänget fick en av våra grannar att ringa polisen, vilket medförde att vi blev utslängda. Klockan fem på morgonen satt vi och hade ingen aning om vart vi skulle ta vägen. Tiff's mamma bokade då ett hotell till oss lite utanför stan, dit vi tog en taxi och sen slocknade. Eftersom vi ändå kände oss klara med vistelsen i PCB så tänkte vi åka tillbaka redan på fredageftermiddagen, men vi hörde att vi inte skulle komma in i skolbyggnaderna förrän på söndagen så vi stannade en extra dag och bara tog det lugnt på hotellrummet innan vi körde tillbaka på lördagmorgonen.

Darin var nästan livrädd för att köra Escaladen hem. Både rädd att förstöra den, men också för att det är en så stor bil! Så ingen annan var tillåten att köra på hemvägen heller. Han sträck-körde i åtta timmar tills han tillslut inte orkade längre. Vi stannade när vi precis kommit in i Tennessee och stannade över på ett motel. På morgonen åkte vi tidigt, men Darin var magsjuk och stannade och spydde då och då. Jag sa till honom att han skulle säga till om någon annan skulle köra, för att det var inte bra om han körde och mådde dåligt. Så han sa att jag kunde ta över ett tag. Så jag körde i typ 45 minuter innan han sa att han mådde bättre och kunde köra igen. Strax efter det var det min tur att stanna och spy, men mitt höll inte i sig så länge tack och lov! Jag och Darin höll oss vakna hela bilturen hem, och de andra tre slocknade bak i bilen. Runt tre kom vi tillbaka till Wilmington, helt slut och hade även förlorat två timmar både genom tidsskillnad och att vi ställde fram klockan i helgen. Alla var supertrötta, men nöjda efter en vecka på Spring break i Panama City Beach!


Jag har idag sovit hela dagen. Totalt 14 timmar. Hade uppenbarligen lite sömn att ta igen, och hade tur att en av lektionerna var inställda så jag missade bara en.