Precis just nu sitter jag på flyget mellan Columbus och Atlanta. Vi har en ganska kort mellanlandning där, och sen flyger vi till Montego Bay, Jamaica! Flyget från Columbus avgick lite efter 6.00, och vi kommer vara framme i värmen redan 11.30. Det ska bli så skönt med värme!!

Vistelsen hemma i Sverige var lugn och skön. Jag träffade inte allt för många, mest bara den närmaste familjen. Jag åkte också upp en dag tidigare till Stockholm och träffade lite kompisar och två av mina bröder. Jag har varit tillbaka i USA i två och en halv dag ungefär, och nu är jag på resande fot igen. Det börjar ärligt talat kännas lite tjatigt med allt resande, flygande och särskilt allt packande, men jag vill å andra sidan inte klaga för en sekund! Det ska dock bli rätt skönt att sen börja en ny termin och hålla mig på en plats för ett tag igen, tror jag! 

Dagarna jag har haft här i USA har jag spenderat hos min pojkvän som bor i Columbus. I Onsdags var vi också förbi Wilmington där jag tittade förbi min coach, men framför allt träffade min terapeut. Jag blev av med ställningen, även om jag har den på nu när jag reser - för säkerhets skull. Jag har också fått mer övningar att göra medan jag är borta. Tydligen är jag lite "kort" i rörelsen i armen, men jag ska jobba på det genom att stretcha och sträcka ut och böja armbågen. Också hela rehab-delen med armen gör att jag längtar lite till att vara tillbaka i rutinerna man har under terminen. Så jag kan se min terapeut mer regelbundet än jag kunnat nu, och bara koncentrera mig på att bli bättre.

Men, först ska det njutas i solen!

Nu är jag hemma, har hunnit landa och njuter bara av att vara ledig! 

Det höll på att gå riktigt illa på vägen hem. Mitt flyg ifrån Columbus blev försenat. Först en halvtimme, men tillslut var det över en timme tills vi kom iväg. Jag hade ju bara en timmes mellanlandning i Newark, så jag var väldigt orolig. När förseningen annonserades första gången frågade jag direkt hur de trodde det skulle bli med min flight till Stockholm. De sa att det nog inte skulle vara någon fara, men att de inte kunde lova något. Sedan dröjde det ännu längre än utsatt tid tills vi fick gå ombord, så då frågade jag igen. De var inte särskilt tillmötesgående, men gav mig gate-numren jag behövde. Jag skulle landa på C72, och flyga från C80. Det skulle alltså vara "nära", och öka mina chanser sa de. Jag sa sedan till flygvärdinnan att jag hade en kort anslutning i Newark, men hon sa att hon inte kunde göra något. Förmodligen måste hon ha ändrat sig under flygturen, och tur var det. Vi landade 20 minuter innan mitt flyg skulle gå. Då bad hon alla passagerare att låta mig hoppa av först, då jag hade kort anslutning. Hon sa också till en kille som stod i gaten att gå och säga till personalen vid Stockholms-gaten, att jag var på gång. Problemet var dock att jag ändå var tvungen att vänta på mitt handbagage vid gaten, då inrikesflygen i USA är för små att ta med dessa ombord - jag flög nämligen bara med handbagage den här gången. Jag stod där vid gaten och hoppade, och som tur var såg jag min väska högst upp på bagagevagnen och bad killen som lastade upp väskorna att jag skulle få min så jag kunde springa. Och sprang gjorde jag! Det måste ha sett otroligt roligt ut med min armställning och väskor och allt. Det var heller inte alls nära mellan gaterna, och uselt skyltat, men jag hann! De väntade in mig, och jag kom på. Sen hade jag också en hel rad för mig själv under hela resan, vilket var mycket skönt trots att jag inte kunde somna förrän de sista två timmarna.

Jag kom hem i fredags morse runt nio, och sedan dess har jag bara umgåtts. Framförallt med Mommo, brorsönerna och mamma. Det har varit skönt, och jag har också sovit mycket. En bra och lugn vecka på Gotland helt enkelt! På Måndag åker jag upp till Stockholm och hälsar på två av mina bröder, och kompisar. På Tisdag morgon sen så flygen jag tillbaka till staterna för att vara där i ett par dagar innan Jamaica.

Min arm repar sig bra! Jag har ont på yttersidan av armbågen, vilket jag tycker att jag inte borde ha. Hoppas att det inte är något som är fel. På Onsdag ska jag träffa min terapeut igen, och då får jag fråga igen. Förhoppningsvis blir jag av med ställningen då på Onsdag också!

Igår kom betygen! Jag fick totalt ett GPA på 3.8 (utav 4.0). Fyra A'n, ett A- och ett B+. Jag är nöjd, även om A-:et kanske borde ha varit ett A. Nya tag till nästa termin!

Jag, Kenzo och minsta brorsonen (ännu namnlös).

Min finals-vecka är officiellt över! Egentligen var den över redan igår, men då hade jag så fullt upp så jag hann inte skriva. Det var förresten jättesvårt att packa till både Sverige och Jamaica på samma gång! Mina prov har gått rätt bra allt som allt, tror jag. Jag vet att jag fick 97/100 på mitt sista prov, som var Psychology of Personality, och totalt fick jag ett A- i kursen. Jag hoppas mitt betyg totalt kommer bli riktigt bra i år!

I tisdag träffade jag ju både min terapeut och tum-doktorn. Terapin gick bra. Jag fick massa nya övningar att göra, vilket jag blev glad över för jag var sjukt less på de jag haft sen operationen. De nya inkluderar vikter, mellan ett och tre pounds. Så jag har med mig lite hantlar hem till Sverige, haha! Jag träffar min terapeut igen den 22a.

Hos tum-doktorn gick det också bra. Jag har en sträckning i ledbandet ännu, och det känns som det är lite slitning på det också, sa han. Men det har repat sig och är mycket bättre än vad det var. Han sa att jag kunde få en ny cortisonspruta om jag ville (vilket jag inte var särskilt sugen på, för de gör verkligen ont!), och han trodde att tummen då skulle bli helt bra med det. Men sen diskuterade vi att jag ändå inte använder tummen så mycket nu, med tanke på att det är samma hand/arm som armbågen, och att jag heller inte kommer spela på ytterligare några månader. Så jag ska helt enkelt bara låta det vara, och höra av mig igen om jag får problem. Ingen operation nödvändig i nuläget alltså! Jag har dock en känsla av att jag kommer tvingas till det om jag får problem med den nästa säsong igen. Det är i så fall tredje säsongen jag har problem med den... Men det ska jag inte oroa mig för nu, utan bara koncentrera mig på att bli bra i armbågen!

Armbågen är svullen... Men nu när jag är på resande fot, så det är väl inte mycket att göra och inte heller mycket annat att räkna med. Jag sitter på flygplatsen i Columbus nu, mitt flyg mot Newark går om två och en halv timme, kl 14.18. Jag fick skjuts av Tiff, som ändå skulle hem och bor nära Columbus, så det är därför jag är tidig. Jag var nära att hinna med ett flyg som gick redan kl 11, men kön till säkerhetskontrollen var så lång så jag missade det. Det gör detsamma för mig. Visst hade det varit nice att gå i taxfreen, vilket jag inte kommer hinna nu, men egentligen bryr jag mig inte! Jag kommer till Sverige i morgon bitti kl 7.30, och förhoppningsvis landar jag på ön kl 9.10! Jag har tight med tid både i Newark och Stockholm, men jag hoppas på att allt går som det är tänkt och att jag hinner!

Hej!

Dag ett av finals är över och jag har klarat av två och ett halvt prov kan man säga. Eller, knappt det, fast på ett positivt sätt...

Först på morgonen hade jag musik-tentan, och det var ett riktigt stort prov så det var rätt svårt. Får se hur det går, men det är över så jag är inte så orolig längre. Det hjälper ändå inte! Sen hade jag tekniskt sett ett prov i Social Psychology. Men jag fick veta häromdagen att hon bara räknar tre utan fyra prov när hon slår ihop betygen och jag hade 98/100 utan slutprovet, så jag behövde inte direkt oroa mig över det provet då det ändå inte räknas. Så jag pluggade inte till det utan gick bara och tog det lite på känn. Jag har ändå ett A i den klassen... Sen på eftermiddagen hade jag praktiskt slut prov i Första hjälpen, vilket gick bra. Det teoretiska provet i Första hjälpen är på Onsdag. Jag har två dagar kvar av finals, sen har jag lov i en månad!

Armbågen mår bra. Den är ännu väldigt svullen dock, vilket irriterar mig. Det är ju förmodligen det som gör ont när jag rör den, tänker jag. Så nu ska jag jobba med att kyla så ofta jag kan. Is, is, is! I morgon ska jag träffa terapeuten igen. Får se vad han säger! I morgon ska jag också på återbesök om tummen! Får se hur det går... Jag har ju inte riktigt kunnat använda den som vanligt nu de senaste veckorna, med tanke på armbågs-operationen. Men jag hoppas att den kan utvärderas någorlunda i morgon ändå.

Nedan följer lite bild-uppdatering...

Dagen efter operationen, innan första terapin.

Måndagen, sex dagar, efter operationen - första dagen i skolan.

I lördags, elva dagar efter operationen. Finklädd pga fotbollsbanketten vi hade.

När finals är över består slutet av mitt år av massa resande. Sverige, USA och Jamaica! Kommer bli riktigt bra! Hur ser resten av ert år ut?

Jag blir sämre och sämre på att uppdatera, så det får jag till att börja med be om ursäkt för! Jag har så många gånger den här veckan tänkt skriva ett par rader, men dragit mig för det eftersom det tar så lång tid för mig nu... Jag har ju bara kunnat använda vänsterhanden. Men nu idag har jag tagit av mig ställningen för ett litet tag, för att bland annat göra min terapi - så då passar jag på att skriva för jag har massa nyheter!

Veckan hos Kayla fortsatte i samma lugna lunk som vi börjat den. Sov länge, käkade piller och läste eller såg på TV. På söndagen var det födelsedagsfirande för Kayla hemma hos dem, då hon fyllde år senare under veckan (igår, för att vara exakt). Sen åkte vi tillbaka till skolan på eftermiddagen/kvällen.

Måndagen var en jobbig dag i skolan. Jag var på lektioner eller annat från åtta till tre, utan någon rast. Att det dessutom var första dagen jag hade lektioner med bara en arm (ställningen på), och jag hade rätt ont, hjälpte inte ett dugg - jag var helt slut! Men då på förmiddagen så träffade jag min terapeut för första gången. Jag blev rekommenderad honom eftersom han fanns här i Wilmington, så jag skulle slippa åka till Cincinnati minst två gånger i veckan. Vi klickade direkt, och det gick bra! Egentligen gjorde jag inte så mycket med honom, jag gör mer "nytta" när jag gör mina övningar hemma tycker jag, men han kollar att min rörelse är i fas och så. 

Jag har ju funderat på att åka hem i någon vecka nu när vi får lov, en tanke som terapeuten jag träffade i onsdags helt krossade. Han sa att jag inte skulle hoppas för mycket på det, eftersom jag måste se till att jag är helt i fas med återhämtningen med armen. Ändå så frågade jag den nya terapeuten samma sak igen. Jag förklarade att jag har en bokad semester över jul och nyår, och att vi åker den 24e. Men jag förklarade också att jag gärna skulle vilja försöka åka hem till Sverige efter vi är klara med våra slut-tentor, då det är nästan två veckor däremellan. Jag frågade honom i början av besöket, och då sa han att nja, det var svårt att säga, men att jag inte skulle hoppas för mycket. Sen visade det sig att jag hade mycket bra rörlighet i armen. Jag kopplade inte ihop det så mycket med hemresan då dock, jag hade liksom lagt det bakom mig.

I onsdags hade jag en bokad tid med ortopeden, för att bland annat ta bort stygnen. Den tiden hade jag på eftermiddagen, så jag träffade terapeuten på förmiddagen. Återigen, inget särskilt med det, mest bara kolla rörligheten och så. Vi båda glömde helt bort att det jag då kommit in i vecka två efter operationen, och att det var dags att "öppna upp" ställningen - alltså så jag skulle kunna röra armen i ställningen.

På eftermiddagen träffade jag ortopeden, som sagt. Eller jag träffade honom i två sekunder då han var inne och drog i armen, vilket gjorde skitont. Jag träffade mest riktigt trevliga assistenter, som då tog bort mina stygn. Nu har jag tejp över ärren - de är inte helt läkta än, men det är skönt att vara utan stygnen så jag kan duscha klokt! Det var då, vid doktorsbesöket jag kom på att det ju var dags att ändra ställningen. Jag frågade en av assistenterna, men hon sa att det var helt upp till min terapeut så det var inget de gjorde. Så jag ringde till min terapeut när jag åkte hemåt, och de sa att jag kunde komma in dagen efter (igår) och ändra den.

Så igår på eftermiddagen/kvällen åkte jag bort till terapeuten för att ändra inställningen. Sjuk skillnad - nu kan jag räta ut armen till hela 30 grader! Nästan helt rak alltså. Det gör lite ont, faktiskt, men inte farligt och jag är väldigt försiktig i det yttersta läget. Det känns som att det är ledbandet som gör ont, men egentligen är det nog inte det utan det är nog mest ärret som inte är helt färdig-läkt. Jag frågade då igen om hemresan, och var egentligen beredd på ett negativt besked. Men han sa bara: "varför inte!". Han sa att vi kan lösa alla funderingar med terapi och så, och att det var klart jag skulle hem och träffa min familj.

Så jag har bokat biljett hem 9-21 december! En och en halv vecka!!! Ska bara ta det lugnt och umgås med familj och vänner i massor. Jag kommer ju ännu ha ställningen, och ha massa terapi att göra. Sen ska jag träffa honom, terapeuten, en gång innan jag och Tiff drar till Jamaica! Det blir nog en bra månad det här! :)

Men först ska jag försöka ta mig igenom en vecka av finals... Sista dagen med lektioner, idag, var hemsk. Lång och tråkig! Nu blir det massa plugg hela helgen, och fotbolls-bankett i morgonkväll. Sen prov måndag, tisdag och onsdag och hemåt på torsdag! Packa måste jag ju givetvis också... Både för Jamaica och Sverige.

Jag och ställningen i måndags. 

Ska ta en ny bild, och visa när jag har den uträtad, snart.