Dag tre efter operationen, och alla piller jag äter har ännu inte hjälpt mig att bli av med smärtan helt. Inte ens för bara ett kort tag... Det börjar bli rätt irriterande att ständigt ha ont, och det gör också att jag inte har lust med någonting. Men att ligga i soffan börjar också bli ganska tråkigt.

Jag är hemma hos Kayla, eftersom vi har Thanksgiving-lov. Själva thanksgiving var igår, Torsdag, och för att vara andra dan med min nya arm klarade jag det ganska bra. Jag hade väldigt ont, och medicinerna gör mig groggy, så jag fick dra mig undan och sova i ett par timmar på eftermiddagen/kvällen. Hela hennes familj var väldigt förstående och omhändertagande även detta år. Igår fick jag också chansen att prata med min mormor, då det var hennes födelsedag. Det gjorde mig väldigt glad. Min mamma har också ringt varje dag den här veckan, för att kolla läget, och det är skönt att få prata med dem där hemma.

I tisdags var alltså operationen. De flyttade ett ligament jag hade i handleden och bytte ut det mot det avslitna ledbandet i armbågen. Så förutom ett nästan tre decimeter långt snitt över insidan av armbågen har jag också två snitt vid handleden och i mitten av underarmen, som är fyra stygn långt på varje. Allt jag egentligen vet från operationen är att det gick bra, utan komplikationer, och att mitt ledband visade sig vara helt av.

När jag vaknade upp efter operationen hade jag obeskrivligt ont! Jag har aldrig varit med om någon värre smärta. Jag har i efterhand fått veta att de inte kan ge bedövning i det området eftersom de jobbar runt så många viktiga nerver under operationen. Men att vakna upp efter att ha varit sövd, med all yrhet det innebär, och dessutom ha så ont... Det hoppas jag att jag aldrig behöver gå igenom igen, eller att någon annan ska behöva uppleva!

Hela tisdagen efter att vi lämnat kliniken är en enda gröt. Jag sov mer än jag var vaken... Vi åkte via skolan för att packa ihop saker, men sen åkte vi till Kaylas hus för att spendera natten. På onsdagen åkte jag och Kayla tillbaka till kliniken för min första terapi. De tog av allt bandage och rengjorde alla stygn, och sen gjorde jag alla terapi-övningar. De består mest av att röra handleden, och aktivera biceps-muskeln. När jag var där böjde de också armen mot en gradvinkel, och rätade ut armen till ett visst gradantal också. Det gjorde helt sjukt ont!

Nu ska jag göra olika övningar tre gånger om dagen, vilket innebär att jag tar av mig ställningen, men annars har jag den på dygnet runt, inställd på 90 graders vinkel.

Någorlunda uppklädd, under omständigheterna, på thanksgiving

Nu är operationen gjord, och allt det jobbiga kommer nu. Jag har så otroligt, otroligt ont...

Tänkte skriva mer, men jag orkar inte... Får bli en annan dag. Jag lägger upp en bild på armen i stället.

Jag vet att jag inte har skrivit på länge, men jag har heller inte direkt haft något att skriva... Dagarna rullar på i samma lunk, och eftersom det inte är någon fotboll så har jag tränat hårt på egen hand. Jag har försökt ta vara på dagarna jag haft, då jag ännu haft två armar till godo.

Idag, Tisdagen den 23e November, är det dags för operation av den här förb*nnade armbågen jag lever med... Jag är otroligt nervös, och vill nästan inte göra det, samtidigt som jag så klart är glad att den här dagen äntligen är här! Det blir nog bra i slutändan, men nu är jag som sagt mest bara pirrig.

Jag försöker uppdatera någon gång nu snart igen!

Det är Måndag, och veckan har börjat stressigt! Jag har haft två prov, och ett praktiskt test i Första hjälpen så jag har stressat fram och tillbaka runt skolan från åtta till tre! Inget man är van med här alltid... Men det känns faktiskt bra att ha börjat veckan med en rivstart, för jag är än så länge motiverad att fortsätta plugga och hålla efter skolarbetet. Jag har också hunnit springa fyra miles idag när jag var klar med skolan, och klockan är bara kvart i fem nu - så jag förtjänar en tupplur! Jag försöker träna så mycket som möjligt nu, medan jag har två armar, så jag går förmodligen och gymmar lite sen också. 

Idag har jag också skypat med min brors familj där hemma, som har fått tillökning. Jag längtar hem massor i och med detta, måste jag erkänna, och funderar på att klura ut någon lösning för att komma hem en sväng i mitten på december. Men vi får se!

Så i morse träffade jag läkaren. Han kände och drog, och jag blev ivägskickad till en annan tjej för att boka in en tid för operation. De hade operationstider på tisdagar och fredagar, och hade en hel del tider öppna, men jag bokade in tisdagen den 23e november. Det är dagen före vi går på Thanksgiving-lov, så jag tyckte det passade bra så jag inte behöver missa så mycket skola. Jag provade också ut skenan jag ska ha i fyra veckor efter operationen, så den passar när det är färdigopererat. Jag fick med mig en cd-skiva hem som tydligen ska innehålla bilder från hur en sån operation går till... Jag är inte så sugen på att kolla på den!

Så, drygt två veckor till operation alltså!

Lång uppdatering:

Tummen behöver i nuläget inte opereras. Men jag har fortfarande skenan, och ska ha den i ytterligare fyra veckor. I tisdags träffade jag doktorn tidigt på morgonen, då han besöker skolan klockan 06.00 varje tisdag. Han bekräftade att magnetröntgen-bilderna inte visade att något ledband var av, vilket jag hade hört tidigare av skolans personal, men han ville inte stoppa där. Han drog i tummen igen, och tyckte att det var något som inte stämde eftersom den inte har något stopp i ledbandet när man trycker den utåt... Så han tyckte att jag skulle gå vidare till en handspecialist. De ringde och kollade vilka som fanns tillgängliga på deras klinik samma dag, och det var en doktor som var inne den förmiddagen. Så jag gick direkt tillbaka till mitt rum, fixade lite frukost, och satte mig sen i bilen för att köra dit - vilket var en knapp timme bort. Jag fick träffa honom ganska fort faktiskt, och han kollade på mina röntgenbilder och allt. Han kunde inte riktigt säga vad som var på gång i tummen, men ville att jag skulle fortsätta använda skenan. Jag fick också en cortisonspruta i tummen. Jag ska tillbaka till samma läkare igen om fyra veckor, och se var vi ska gå från det. Tummen har gjort riktigt ont både tisdag, onsdag och torsdag, men har börjat kännas mycket bättre idag, så jag har hopp om att det ska hjälpa!

Säsongen är nu officiellt över. Vi förlorade mot Otterbein, vilket på ett sätt var väntat men samtidigt så kändes det som vi kunde ha vunnit! Vi spelade otroligt bra, och utan att skryta så kan jag säga att jag spelade otroligt bra! Det var årets bästa match, helt klart! Men de fick ett läge där spelaren gjorde något bra utav chansen hon fick, och det ska hon ha cred för! Jag tänker inte ta på mig målet, och jag tänker inte ge någon annan skulden heller. Jag var heller inte särskilt ledsen när matchen var över. Jag var på något sätt redo för säsongen att vara över. Jag har spelat hela hösten med sjuk smärta till och från. Det har aldrig varit helt smärtfritt och periodvis har det varit ett rent helvete. Jag har försökt tänka på min mormor varje gång dock, hur hon lärt och fått mig att inse att det aldrig hjälper att klaga. Även om det kan ha verkat så här i bloggen så har jag försökt bita ihop så gott det har gått. Jag har valt själv att spela vidare trots diagnosen jag fick på armbågen, envis som jag är, och sen att tummen kom att skapa problem också gjorde inte riktigt saken bättre. Jag var redo, som sagt, för att avsluta säsongen och se till att bli hel igen...

Bild från hemsidan, uppdateringen kan ni läsa här!

Eftersom vi spelade både måndag och onsdag, och båda matcherna var borta, har vi missat mycket skola nu på slutet. Därför har det varit en stressig dag idag, då jag äntligen kunnat gå på alla lektioner och försöka ordna upp allt jag missat. Vårt rum har också blivit allt mer stökigt efter allt resande, tränande och spelande, så jag har precis städat upp det mesta av det - denna fredagskväll. Helgen ska jag försöka viga åt pluggande. Jag är faktiskt inte så sugen på att gå ut. Men jag får se!

Eftersom säsongen är slut är det nu dags att sätta igång processen med armbågen. Det är ju 6-8 månaders återhämtning på det, efter vad jag hört, så jag vill få det gjort så fort som möjligt! Jag ringde till läkaren redan igår, torsdag, för att boka in en tid för operationen. Jag fick lämna ett meddelande på en telefonsvarare, och idag ringde de upp. Doktorn vill träffa mig igen, innan vi bokar in tiden för operation, så jag ska åka till Cincinnati och träffa honom i morgon. De hade tider på lördagar, och det passar ju jättebra eftersom jag verkligen inte har råd att missa mer lektioner! Att det dessutom är redan i morgon, och gör att allt går snabbt, klagar jag ju inte heller på. Möjligen är jag lite bitter att det är klockan nio på morgonen, och jag måste åka från Wilmington klockan åtta på första lördagen jag är helt ledig den här terminen, men vad gör det om hundra år...

Jag har också klippt mig. Har ingen bra bild, bara en som jag tog direkt efteråt... Här får ni den.

Blondare och lugg

Kort uppdatering lyder: 

Armbågen gör skitont.

Vi är vidare till semifinal i OAC turneringen, efter att ha vunnit på straffar mot John Carrol igår. Ny match i morgon, mot Otterbein.

Jag var precis och träffade doktorn om tummen. Troligen har jag även en slitning i UCL-ligamentet i tummen. Jag ska iväg och träffa en handspecialist nu.

Återkommer.