Dagen har gått i Sveriges tecken! Efter mycket om och men kom jag och fyra till iväg till Cincinnati för att gå på IKEA och en affär som heter Jungle Jim's! Fyra svenskar och en spanjor! IKEA var helt magiskt! Vi började med att äta köttbullar, och sen handlade vi duntäcken, sängkläder och svenskt godis och mat. Sen åkte vi vidare till en stormarknad som heter Jungle Jim's som har alla sorters mat från hela världen. Men den skandinaviska delen hade inte särskilt mycket mer än IKEA, plus var det ganska dyrt, så jag köpte bara lite Haribo-godis.

Fick en härlig Sverige-känsla i magen idag, och det kändes underbart! Egentligen var det lite otajmat, eftersom mamma kommer på fredag med en massa svenskt godis och annat - men äsch! Mycket av det goda har aldrig skadat!

Emil och Anton på IKEA med varsitt berg köttbullar, en räkmacka och "prinsessbakelse"

Dålig uppdatering, men efter matchen i onsdags sved det en aning att uppdatera. Dock efter dagens vinst kan jag erkänna att vi förlorade med hela 5-0, och att det sög hårt och att jag blev utbytt med femton minuter kvar. Inte för att något av målen egentligen var mina, vilket vi alla är överens om då försvaret spelade uruselt... Men tränarna har så klart i efterhand kommit med sin j-vla film över matchen och sagt att jag kunnat göra det, det och det annorlunda om jag gjort det, det och det. Jo, tacka fan att man kan göra saker annorlunda i efterhand när man ser det på film! Men det funkar inte så i verkligheten!!

Aja, nu ska jag inte låta min irritation över tränarna ta överhand... Idag vann vi! Vi spelade första OAC-matchen, borta mot Mount Union. Det ligger fyra timmar bort, och även vårt herrlag spelade där borta idag så vi delade buss. Nästan 60 pers inknölade i en buss i fyra timmar - ingen hit! Vi samlades redan 6.45 i morse och började med frukost på samma frukosthak som förra helgen, och sen begav sig resan. Herrarna spelade först, klockan ett, så för vår del var vi där i sjukt god tid! Men vi tog det lugnt, och kollade herrarnas första halvlek innan vi började göra oss i ordning för vår match. Som sagt vann vi, 1-0! Det var dessutom roligt att spela, något jag inte känt på ett tag! Vårt mål gjordes på straff, men vi dominerade och borde ha gjort många fler mål. Men avslut fortsätter vara vårt största problem... Tur att ett mål räcker! :)

Bussresan hem var lång och jobbig, och vi var tillbaka i Wilmington klockan 23 nu ikväll. Jag är helt slut och ska gå och lägga mig. Åh, vad skönt det ska bli!!

Jag har förstått att ni har rätt dåligt väder där hemma... Regnigt, ruskigt och kallt?

Här har det varit över 30 grader i ett par dagar nu. Det är så man håller sig inomhus och klagar på att fläktarna inte går tillräckligt fort. Tänkte bara ni skulle veta det.

Match om fyra timmar. Kenyon hemma. Sista matchen innan första OAC-matchen. Let's go!

I helgen spelade vi borta mot Hiram, som ligger drygt tre och en halv timme bort från Wilmington. Vi träffades redan 6.45 för att börja med en frukostbuffé på ett frukostställe i byn, och sen klämma in oss i bussen. Jag lyckades sova nästan hela vägen, vilket var otroligt skönt! Sen spelade vi dessutom riktigt bra, trots den långa resan vi gjort. Vi vann med 3-0, och det var ruskigt kul att spela! Vad som var mindre roligt var motståndarnas fulspel bara. Jag vet inte hur många gånger de försökte "ta ut mig" med dobbarna före. Vissa gånger kunde jag redan ha bollen upplockad och de kom efter med en glidtackling mot fötterna. Jag hade riktigt ont i armbågen under matchen också. Redan på uppvärmningen så tok-värkte den, men det gick att bita ihop den här gången också!

Så nu önskar jag inget annat än lite nya kroppsdelar. Framförallt en armbåge, såklart, men sen skulle även två nya fötter och framförallt vrister sitta fint! Den vänstra foten, som jag stukade på egen hand på förra veckans löptur, är härligt blå och öm. Det pulserar liksom i den hela tiden och det är rätt svårt att sova då!

Jag är inte på något sätt redo för en ny skol-vecka! Jag har ett prov på tisdag och ett prov på onsdag... Jag borde väl egentligen ha börjat plugga för det i helgen redan, men det fanns inte en chans! Jag behövde lite ledigt efter veckan som var, så i kväll får det bli nya tag med en lång natt!

Jag har överlevt den här dagen! Kan knappt tro att det äntligen är över.

Historiaprov 9.00

Musik quiz 10.00

Social Psychology-prov 11.00

Psychology of personality-prov 13.00

Jag orkar inte tänka en sekund mer på skolan. Jag tror dock att jag klarade alla prov. Förmodligen inte med lika bra resultat som jag i vanliga fall kräver av mig själv, men bra nog så jag kan kämpa mig uppåt resten av terminen. Har massa andra prov nästa vecka redan, men det tänker jag inte bekymra mig över förrän på måndag eller möjligen söndag. Nu ska jag ta helg!

Träning om två timmar, sen blir det sova tidigt. Dels för att det knappt blivit något av den varan de senaste nätterna och också för att vi lämnar campus klockan 6.45 i morgonbitti. Vi ska åka fyra timmar bort för att spela match klockan 13.00. Hoppas på vinst, för att sen komma hem i klok tid och kunna fira och njuta lite av helgen!

Igår var jag förresten i Cincinnati igen och träffade en physical therapist för att få övningar till min armbåge. Processen med att stärka muskler och leder i handleden, armen och axeln börjar nu, så jag kan vara redo för operation när säsongen är över. Jag fick också veta att återhämtningstiden från en sån operation för min del kommer handla om 6-8 månader - innan jag ens får börja stå i mål igen. En evighet om du frågar mig!! Så det gjorde inte min gårdag direkt bättre, mitt i all plugg-ångest.

Men idag på lunchen kom mina nya fotbollsskor som jag beställt, så det gjorde den här dagen lite bättre! Jag älskar när jag köper nya fotbollsskor, även om jag nu i flera år haft samma sort. Den här gången en ny färg bara! Svarta och guldiga i stället för svarta och vita som jag haft i två år nu. Jag är en glad tjej igen! :)

Min musiklärare la in ett quiz i hennes klass på fredag också. Alltså tre prov och ett quiz på fredag. 4 av 4 kurser. Vi får se hur vaken jag kommer vara på matchen på lördag, för innan fredag blir det inte mycket sova...

Ny vecka, igen. Om veckorna går fort så går helgerna ännu snabbare förbi!

I lördags efter matchen gick jag ut på en liten jogging-runda. 3-4 km kändes lagom, dels för att jag var besviken på mig själv för målet jag släppte in och också för att jag inte var särskilt trött efter matchen. På tillbakavägen skulle jag korsa en gata, men då kom en bil som jag skulle stanna för. Självklart var där ett stort hål i trottoaren, som jag trampar i och det sa pang i vänsterfoten! Det gjorde så satans ont, så jag stannade och försökte försiktigt stödja på den... Då såg jag att en tant satt på sin veranda, precis där jag var, och tok-glodde på mig med ett ansiktsuttryck omöjligt att förklara. Jag hatar när folk glor på mig så jag bet ihop, haltade iväg lite först men kom sen rätt snabbt igång med joggingen igen. Sen under kvällen och natten och gårdagen svullnade så klart foten upp ordentligt, och gjorde förbannat ont! Jag försökte käka så mycket tabletter jag kunde för det, och det verkar ha hjälpt! Foten var inte alls lika svullen idag och det gick helt okej att träna på den! Visst gjorde det lite ont, men det är mycket annat som gör ont i min kropp just nu så det går att överleva! Den är fortfarande riktigt blå dock, vilket ser lite illa ut... 

På onsdag skulle vi egentligen spela bortamatch mot Ohio Wesleyan, men den har blivit flyttad. Det betyder att vi inte har någon match förrän på lördag, och alltså en hel veckas matchvila totalt. Det känns lite konstigt, men är samtidigt välbehövligt tror jag. Både för hela laget, och även personligen för att jobba lite med självförtroendet. Anledningen till att matchen blev flyttad är att Ohio Wesleyan utan kommunikation med våra coacher flyttat matchen till 17.00 istället för 19.00 då den skulle ha spelats. Det skulle innebära att många av oss skulle missa många lektioner, vilket inte Steve tyckte var bra så här tidigt i säsongen. Vi hade ett kaptens-möte idag vid lunchtid då vi pratade om olika lösningar, då det skulle spelas en herrlagsmatch på samma plan klockan 19.30 samma kväll, och tillslut blev bästa lösningen att flytta den till 6e Oktober. Det innebär att min mamma kommer få se en extra match när hon är här! Vi skulle egentligen ha haft en hel veckas mellanrum mellan två matcher då, men nu tajtar vi ihop det där istället! Det känns som sagt bra, och roligt att min mamma ska få se mig spela ytterligare en match!

På fredag har jag tre prov (utav fyra möjliga lektioner - vad är oddsen?), så att få lite extra plugg-tid på onsdag var faktiskt välkommet!

Vi vann dagens match med 2-1. 2-1-målet gjorde vi i början på andra övertiden, och det var förbannat skönt att äntligen få vinna igen! Målet de gjorde var helt mitt fel. Det var en lång frispark som jag egentligen hade och skulle skopa från luften, men bollen studsade helt fel på mitt armbågskydd och rätt i gapet på en attackerande motståndare. Jag är inte alls van att spela med det där skyddet, och jag hatar det! Det är jättetungt för det första och sen är det för stort så jag måste ändå tejpa på det... Jag måste träna mer med det helt enkelt. Kommer nog aldrig vänja mig, men jag får väl lära mig att leva med det i ytterligare två månader.

Jag och Tiff i omklädningsrummet efter matchen. Ni ser lite av armbågsskyddet där. Det gråa uppe och nere är tejp för att det ska sitta kvar...

Först och främst tack för alla mattips! Jag tar gärna emot flera om ni kommer på något...

Veckan har rullat på snabbt, som vanligt. Kan inte fatta att det redan är fredag. Inte för att man klagar, men ibland är det skrämmande hur snabbt veckorna tickar på här!

I onsdags hade vi bortamatch mot Mount St Joseph. Den slutade 1-1 efter dubbel overtime. Vi var överlägsna, vilket gör att det kändes lite som en förlust. Vi kunde bara inte göra mål... De gjorde det första målet, på frispark. Det var en sjukt snygg frispark som gick högt och sen bara dök in i mitt vänstra kryss. Jag såg målet på video igår, och det var riktigt snyggt. Anledningen till att jag kollade på målet i efterhand var att jag fick all skuld för målet. Tränarna påstod att jag mycket väl hade kunnat ta bollen. Jag var ändå där, men det fanns inte en chans att jag skulle nå den! De fattade väl det lite efter att ha sett målet på kameran, men det var alldeles för svårt att svälja stoltheten och ändra sig så jag har ännu skulden för målet. Inget är sagt till spelaren som orsakade frisparken... Så, med andra ord, självförtroendet är ännu dalande. Resten av matchen var vi som sagt överlägsna, men vi gjorde aldrig fler mål än kvitteringen.

Igår var jag och träffade en specialist-ortoped angående min armbåge. Min UCL är av. Jag vet inte vad det motsvarar på svenska. Det är ett ligament i armbågen i alla fall... Så jag har fått ett skydd att ha under resten av säsongen, så att jag inte kan översträcka armbågen vilket är det stora problemet. Det är ett stort jäkla skydd, och jag vet utan att ha testat det att jag kommer hata det. Det ska stötta bättre än tejp i alla fall, vilket i och för sig är bra för tejpen har inte hjälpt så jättebra, men ändå! Sen när säsongen är slut ska jag opereras. Så jag ska höra av mig så fort som möjligt när det är slut, så jag får en operationstid. Sjukvårdarna här på skolan säger att det förmodligen handlar om en Tommy John-operation. Låter lagom roligt... Jag ska tillbaka på torsdag i alla fall, och träffa en rehab-coach och få rehab-övningar. Ska man se det positivt så får jag ju i alla fall spela färdigt säsongen! Ska man se det negativt så kommer det vara ett helvete att ha en opererad höger-armbåge.

Ungefär såhär ser armbågsskyddet ut.

I morgon har vi match hemma mot Cedarville. Herrlaget håller en turnering här hemma också, så det blir mycket fotboll i helgen!

Idag är det vardag igen. Den lediga måndagen igår var väldigt välbehövd, men nu är det bara att köra på som vanligt! I söndagskväll gick vi ut en sväng, vilket var väldigt roligt efter en lång helg med massa fotboll. Igår spelade jag lite futsal med grabbarna, gymmade och sprang tre miles på kvällen. En väldigt hurtig dag!

I söndags gick jag ut med lite kompisar, umgicks (dansade) och hade kul!

Idag har jag min första lektion klockan ett. Jag var ändå uppe klockan åtta i morse för att gå min traditionsenliga morgonpromenad. Sen har jag avklarat en massa ärenden som att bland annat boka min mammas hotell, då hon kommer hit om mindre än fyra veckor (!). Det ska bli jättekul att hon kommer hit, och jag ser mycket fram emot det!

Jag har en liten fundering, som ni där hemma kanske kan hjälpa mig med?! Nu när jag bor i en annan dorm-byggnad har jag tillgång till kök, och jag har också en massa kompisar som bor i lägenheter där jag kan låna deras kök. Jag är lite sugen på att laga något svenskt och bjuda dem på, men jag kan inte riktigt komma på något bra att laga. Jag älskar ju fisk, och skulle gärna laga lax med goda och nyttiga tillbehör, men de är inte så vana med fisk här borta så jag vet inte hur mycket de skulle uppskatta det. Därför undrar jag helt enkelt vad ni har för tips på någon svensk maträtt jag kan laga och imponera mina amerikanska vänner med?!

Så, nu har jag nog avklarat dagens ärenden. Det kanske är dags att ta tag i lite pluggande också...

Vinst idag, och det känns mycket bättre på alla punkter! Vi vann med 1-0 och det räckte gott. Vi kunde nog ha nätat ett par gånger till, men som sagt ett mål räcker för att vinna! Att jag fick hålla nollan, och alltså ta säsongens första shut out, betydde mycket för självkänslan också!

En bit in i andra halvlek blev jag stämplad i ansiktet. Det gjorde verkligen skitont... Jag gled in framför en spelare med händerna på bollen men hon fortsatte springa - rätt över mitt ansikte. Nu ser jag ut som en uppsvälld blåsfisk i ansiktet, det ser verkligen inte ut som jag när jag tittar mig i spegeln. Det börjar bli lite blått också. Snyggt!

I morgon är vi lediga. Det är en helgdag som kallas Labor day. Inte ska man klaga... Vi är dessutom lediga från träning och det ska bli obeskrivligt skönt! Jag tror nog att jag ska gå och gymma lite ändå. Vi gymmar inget med laget när vi är i säsong, då vi bara ägnar tiden åt fotbollsträningar, och jag saknar det! Det är nog bra att hålla upp styrkan lite också. Så ja, gym blir det. Och mycket sova!

Stämplad i ansiktet

Kayla, Sarah, Tiff och jag efter matchen.

Torsk, 2-0. Båda på fasta situationer. I övrigt hade jag inte mycket alls att göra... Det suger nästan mer än att faktiskt ha haft något att göra och att de var värda sina mål. Vi gjorde allt rätt, utom mål. Jag gjorde inte ett skit kändes det som.

Ny match i morgon.

I onsdags spelade vi vår första match för säsongen, och vann med 4-3. Det kändes dock inte så mycket som en vinst, då vi hade 4-1 med 15 minuter kvar men sen lät de komma ikapp till 4-3 inom loppet av 2 minuter! Men efter att ha spelat lite panikartat matchen ut höll vi i vinsten i alla fall. Och trots att det som sagt inte var en seger att direkt fira var det ändå skönare att åka en 4.5 timmes bussresa hem med en vinst än en förlust.

Min egen insats kan jag inte ens kommentera, även om jag vill/borde. Självförtroendet är inte på topp just nu, så jag ser allt i svart. Därför låter jag bli.

Idag är det ny matchdag! Vi ska möta Wittenberg hemma klockan sex ikväll. Ni kanske kommer ihåg hur det gick när vi mötte dem förra året? Om jag ens skrev det här... Vi åkte på storstryk i alla fall och det var tyvärr inte pga att det var klasskillnad utan bara att vi hade en förbannat dålig dag på planen den kvällen. I år är det andra bullar som gäller dock. Vi ska inte förlora. Inte!

Jag ska ta en nap nu och börja ladda för match. Min plan är att vara argare än jag någonsin varit under de 90 minuterna vi ska spela ikväll. Jag ska testa den taktiken, för det är vad som brukar funka bäst.