Med lite mindre än sex veckor kvar på sommaren här hemma (det var sex veckor i lördags) har det hunnit bli sommar här i Sverige och på Gotland, och jag trivs riktigt bra i värmen! Det har varit lite det som fattats, just värmen, då man vetat att det är så varmt i Wilmington. Men här hemma njuter jag i fulla drag av att ha nära till vänner och familj! Det enda jag saknar är såklart vännerna i USA men också fotbollen. Det är sommaruppehåll från tränandet med mitt gotländska lag, så jag tränar bara på egen hand i stort sett varje dag med löpning eller gym. Men det är lite tråkigt i längden så jag ser fram emot att få börja träna fotboll igen snart. Jag har också bara tre och en halv vecka kvar att jobba, ungefär, så då ska det inte heller behöva vara något hinder för tidsbestämda träningar!

Ja, bara det roliga kvar helt enkelt!

Jag har igen fått en kommentar utan kontaktuppgifter, så jag svarar här direkt i stället! Har ni frågor, kommentera gärna och lämna med er e-mailadress - så svarar jag direkt!

Hej!

Wilmington College är ett alternativ till hösten för mig (är också fotbollsspelare) och jag undrar hur det är att bo i Wilmington och hur du tycker att skolan är? Och fotbollsfaciliteterna så klart.

/Erik

Att jag älskar Wilmington är nog inget någon kunnat undgå. Året jag haft där borta har varit något utav det bästa i mitt liv. Skolan är liten, men familjär, och man träffar vänner för livet. Det gör man väl säkert på viken skola man än går på, men jag vet inte... Det är något speciellt med Wilmington.

Klasserna är små och man lär alltid känna läraren och många elever i varje klass man tar. Lärarna gör alltid allt för att man ska klara kurserna, och man får verkligen den hjälp man behöver om man behöver! Särskilt som internationell student... De kan verkligen ta hand om oss internationella studenter, de har erfarenhet av det och det är alltid lika skönt! Annars är egentligen skolan ganska lätt. Jämfört med vad vi är vana från Sverige kan mycket ofta vara en "piece of cake"!

Vad jag älskar med vårat lag är att vi är så jäkla tajta! Vi är som en familj och ställer upp för varandra i vått och torrt - precis som det ska vara i ett lag! Vår tränare är hård, men har ett hjärta för spelet och vill helt enkelt bara att vi ska vinna. Det är seriöst på ett sätt jag älskar där borta - något jag aldrig stött på tidigare!

Vi har en jättefin upplyst matchplan, där både killarna och tjejerna spelar sina matcher. Jag tror att vi är ett utav de enda lagen i serien som har en upplyst gräsplan faktiskt, och jag verkligen älskar att spela där! Förutom det har vi en jättestor yta (två fotbollsplaner) för träning, så vi tränar i regel samtidigt som herrarna på planerna bredvid varandra. Skolans football-lag spelar på konstgräs, som också har fotbollslinjer, så när vi ska ha bortamatch på konstgräs tränar vi alltid där, någon eller några träningar innan match.

Förutom det så finns det gym och inomhushall och sånt. Allt är kanske inte topp-modernt, men det funkar absolut och jag tycker att det har allt man behöver!

Det är närmare 30 grader i Wilmington just nu. Något som gör att det känns rätt trist att det bara är dryga 15 och typ stormvindar här på Gotland. Men nu har VM startat, så vem bryr sig om vädret egentligen?! Den svenska tidszonen passar dessutom mycket bättre in på VM-schemat!

Nu har jag varit hemma i en månad. Mycket har hänt, samtidigt som allt egentligen ofta går i samma lunk som vanligt här hemma. Man kommer till många insikter när man sitter såhär mitt emellan två ställen där man inte riktigt vet vilket man skulle välja före det andra. Men jo, jag vet nog att jag aldrig skulle vilja lämna Sverige för alltid. Jag vill inte bli fast i USA, det vet jag... Det jobbiga är bara att det är så många som jag vill ha runt omkring mig för resten av mitt liv, som tyvärr bor i USA! 

Något jag reagerat på och som också känts en hel den här månaden är hur mycket falskhet och missunnsamhet det finns här hemma. Här menar jag inte alltid direkt emot mig personligen, men i allmänhet! Det är en stor del av många svenskar, och det är tråkigt! Det ser man inte lika tydligt av i USA, även om det såklart finns spår av det där också. Idag tänkte jag faktiskt på hur jag önskar att jag aldrig blir en bitter människa när jag kommer över 30, och det bara genom att gå in på ica och handla ett 6-pack ägg! Här hemma tycker jag att man märker av så mycket bitterhet... I USA finns så mycket mer artighet och man ser många fler leenden varje dag än vad man gör här. 

Ja, fördelar och nackdelar blir mer tydliga när man rör på sig och ser andra vinklar och vrår. Det gäller att lyckas blanda de bästa delarna från alla håll och bete sig på ett sätt man kan stå för, och det tänker jag försöka göra resten av mitt liv! Man inser också vad som egentligen betyder något. Mina vänner och familj, nära och kära. Det är de som betyder mest och just nu önskar jag egentligen helst att jag kunde få ha allt och alla på samma ställe, om än så bara för en dag!

Två månader kvar tills jag åker tillbaka till USA. Jag tänker se till att jag tar vara på den här sommaren på det bästa sättet jag kan!